Ännu ett tåghaveri...

SJ levererar ständigt nya överraskningar. Dagens hemresa från Stockholm har så här långt bjudit på en underbar utsikt över en liten skogstjärn. Efter en timme så längtar jag dock efter lite nya vyer. Helst skull jag vilja se Norrköpings järnvägsstation utanför fönstret. Men dit är det nog långt än. Tåget havererade söder om Katrineholm och i skrivande stund så börjar vi sakta rulla tillbaka norrut för att man ska kunna vända tåget i Katrineholm, för att sedan fortsätta söderut igen.

Kommunikationen med omvärlden är urkass eftersom att Telenors mobilnätstäckning är lika urkass som SJ:s förmåga att hålla tidtabellerna.

Tack vare konkurrensen på mobilmarknaden så skulle jag kunna välja en annan mobilleverantör om det inte vore för att riksdagen via en misslyckad upphandling tvångsanslutit oss alla till Telenor. Big mistake! Inom kort öppnar vi upp för konkurrens på järnvägen. Då kan vi välja att resa med de tågoperatörer som håller sig med fungerande tåg och ser till att vi passagerare kommer fram i utlovad tid.

Konkurrens är bra!


Uppdatering:

Eftersom att SJ konsekvent vägrar att upplysa passagerarna - annat än som svar på direkta frågor - om den restidsgaranti som finns och att informationen om den är svår att hitta på SJ:s hemsida så kommer här en direktlänk till den: SJ:s Restidsgaranti

Utnyttja den, informera och uppmana andra att utnyttja sig av den!

Och - inte minst - när det kommer nya alternativ till SJ att välja på:

Sluta åka med SJ! Välj ett privat tågbolag!

Gunnar Axén

Äntligen!

Äntligen ryker SJ:s monopol på persontrafik!

Inte en dag för tidigt så kommer nu regeringens proposition om att tillåta konkurrens fullt ut även på järnvägen. Nästa höst ska reformen vara helt genomförd. En efterlängtad förändring för alla tågresenärer.

Föga förvånande så protesterar monopolföretagets styrelseordförande mot förändringen. Må hända tvivlar han på SJ:s förmåga att leverera transporttjänster i konkurrens med andra? Och det är kanske ett tecken på klarsynthet. SJ:s ständiga förseningar är knappast något som gör företaget till ett attraktivt alternativ för oss som vill komma fram till slutdestinationen på utsatt tid.

Nu återstår det snart bara två monopol att avveckla…

Media: DN1, DN2, DN3, AB1, AB2, SvD1, SvD2

Gunnar Axén

SJ - en resenärs klagan

Svenskan skriver idag om SJ:s oförmåga att leverera de resetjänster som man säljer. Sitter just nu själv på ett regionaltåg mot Norrköping som har stannat ett antal gånger på grund av "tågmöte". Något besked om hur pass mycket försenade vi är har man givetvis inte meddelat oss passagerare, men inget tyder på att ankomsten till Norrköping kommer att vara den utlovade - dvs kl 20.11.

Efter att ha åkt några varv runt jorden med SJ under de senaste 10 åren så har man blivit tämligen luttrad. Passar på att nedan bjuda på en reseberättelse från november 2005 av det värre slaget.

"Den 30 november avgår ett X2000 från Stockholm Central kl. 19.50. Om allt går som det ska, så ska jag och ytterligare närmare ett par hundra personer vara framme i Norrköping strax efter kl. 21.00. Som så ofta med SJ så går inte allt som det ska. Resan tar tvärstopp strax före Flen, kl. 20.30. Tåget tystnar. Efter en stund släcks belysningen. Värmen stängs av. Senare får vi veta att när tåget lämnade Stockholm Central så fungerade endast ett av de tre kontaktdon som leder strömmen från ledningarna till tåget. Nu har även det tredje slutat att fungera.

Efter väntan i mörkret, i en allt svalare kupé får vi besked om att vi ska bogseras tillbaka till Södertälje, en sträcka i fel riktning på 6-7 mil, för att där gå på ett fungerande tåg och återigen resa söderut. När vi passagerare påpekade att det kanske vore bättre att bogsera oss den korta sträckan till Flens station för att där byta till ett fungerande tåg så fick vi besked om att trafikledningen hade bestämt att vi skulle till Södertälje och det beslutet var omöjligt att ändra. Senare visar det sig att SJ kört ett X2000 till Södertälje, därefter låtit lokföraren åka hem. Tanken var att vår lokförare skulle ta över tåget i Södertälje för vidare färd söderut. Det fanns således inte längre någon som kunde köra det nya tåget till Flen. Därför var vi tvungna att åka tillbaka till Södertälje. Och bussar visade sig av någon omotiverad anledning inte heller vara ett alternativ.

Sedan tar SJ ett norrgående, tämligen fullsatt X2000, och låter det backa tillbaka till vårt tåg. Tanken är att detta tåg ska bogsera oss till Södertälje. Efter ytterligare en lång väntan i mörkret och i en allt kallare kupé så börjar tåget sakta röra på sig, kl. 23.30. En doft av brända bromsar sprider sig i kupén. Färden tar stopp några kilometer senare vid Sparreholms nedlagda station. Personalen meddelar att de som vill kan kliva av där, men får ordna och bekosta vidare transport på egen hand. Ett mörkt och kyligt Sparreholm lockade dock inte mer än en handfull resenärer att ge sig ut på egen hand på den sörmländska landsbygden. Huruvida trafikledningen, som nu haft tämligen gott om tid att begrunda situationen, övervägt att trots allt försöka skicka tåget vidare från Södertälje eller några bussar till Sparreholm vet vi inte. Personalens information till oss passagerare har nu sjunkit till ett minimum.

Efter ytterligare en stunds väntan går tåget, mycket sakta, vidare mot Södertälje med täta stopp. Personalen upplyser om att de inte kan köra så fort eftersom att bromsarna fryst och låst sig och att detta riskerar leda till att det kan börja brinna. Få av oss känner sig särskilt mycket lugnare av den informationen, i den numera mycket kylslagna och mörka kupén. Anhöriga som ringer rapporterar att SJ:s upplysningstjänst vid förfrågan meddelat att våra tåg redan nått Södertälje respektive Stockholm. Varför man ljuger om detta är mycket svårt att förstå.

Klockan 00.40 meddelas att vi nu ska kunna gå med full hastighet och anlända till Södertälje cirka kl. 01.00. Tåget går dock långtifrån med full hastighet. Fem minuter senare meddelas att vi ska ”försöka ta oss till Gnesta” och där ”dumpa den skrothög” vi sitter i. Vi ska istället få gå över i det tåg som drar oss för att fortsätta vår färd mot Södertälje. Tänk att ingen tänkte på den möjligheten redan i Sparreholm… Strax före kl. 01.00 anländer vi till Gnesta station. Vårt tåg evakueras och vi får ta plats i det betydligt varmare och upplysta tåg som dragit oss så här långt. Vi finner att glädjen över att få agera bogserlok är relativt obefintlig hos våra nya medpassagerare. De borde nämligen ha varit vid Stockholm Central tre och en halv timme tidigare.

Evakueringen går ganska snabbt, men av någon anledning blir vi kvar vid Gnesta station. Nu visar det sig att man inte lyckas koppla från vår ”skrothög”. Vissa passagerare vill gå av och ta sig därifrån på egen hand. Personalen har dock låst dörrarna och vägra släppa av några. Om trafikledningen, som nu haft närmare fem timmar på sig att fundera, övervägt att skicka ett nytt tåg eller bussar till Gnesta vet vi inte.

Ungefär kl. 01.30 börjar tåget röra på sig. Vi får besked om att vi med ”nedsatt hastighet” ska gå mot Södertälje eftersom att vårt ursprungliga tåg inte gått att koppla loss. Cirka kl. 02.00 når vi så äntligen Södertälje. Vi har med SJ:s hjälp tagit oss från Stockholm Central till Södertälje på lite drygt sex timmar. De som på nytt ska försöka ta sig söderut går av vid Södertälje. De av oss som dagpendlar inser att det är bättre att fortsätta med det tåg vi nu befinner oss på tillbaka till Stockholm. En del talar om att försöka få några timmar sömn på soffan på jobbet.

De som steg av vid Södertälje upptäckte att all SJ-personal, med undantag för en person, i all hast tog taxi från stationen. Den kvarvarande representanten för SJ meddelade att det skulle komma bussar för vidare transport söderut. Vår lokförare hade nu nämligen arbetat så många timmar som var tillåtet. Stationen var stängd. Väntan på bussen fick således ske utomhus i kylan. Kl. 02.30 anländer den första bussen, när de andra kom är okänt. Kl. 04.00 anländer de första passagerarna till Norrköping, en halvtimme senare når resenärerna till Linköping sin slutstation.

Vi andra, närmare ett par hundra personer, anlände Stockholm Central kl. 02.40 och mottogs av en helt igenbommad station, en uruselt svag styrka av SJ-personal bestående av ett par, tre personer på perrongen som skulle administrera taxibiljetter, hotellrum och ombokningar. Personer som skulle vidare till Uppsala med tåg tvingas gå och klättra, med i många fall tungt bagage, tvärs över hela perrongområdet, inklusive spår där det i normalfallet är strängt förbjudet att passera.

SJ:s totalhaveri är en excellent uppvisning i total avsaknad av kundtillvändhet. På detta sätt manifesterar man tydligt hur arrogant ett monopolföretag kan agera mot sina kunder. SJ:s kompensation för förseningar på uppåt 8 timmar, i vissa fall längre för de som skulle fortsätta sin resa, förstörd nattsömn och i allmänhet omilda behandling innebär endast att kostnaden för resan återbetalas."


Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4,

Gunnar Axén

Tåghaveri

Mötet i Linköping avklarat och hemresan påbörjad. Men jag blev kraftigt försenad eftersom att SJ:s tåg givetvis havererade. Efter många stopp och omstarter så dog tåget definitivt vid Linghems pendeltågsstation, mindre än en mil från Linköping. SJ var lika smidiga som vanligt. Det tog 20 minuter och mycket tjat innan de gick med på att öppna dörrarna så de av oss som kunde ta en taxi eller ett pendeltåg in till Linköping fick den möjligheten. Svårt att förstå att de vägrar öppna dörrarna när vi står precis vid en perrong. Men det är mycket man inte förstår när det gäller SJ. Ett ljus i mörkret dock var att ombordpersonalen var trevlig och flitiga med att upplysa om orsaken till problemen.

De som var med på tåget till slutstationen i Malmö blev totalt 2 timmar och 20 minuter försenade. Glöm inte bort att ansöka om ersättning enligt SJ:s restidsgaranti. Det finns en sådan, men SJ upplyser knappt om den (det borde vara obligatoriskt att man informerar om den via högtalarna på alla försenade tåg) och den är svårt att hitta på hemsidan. Men här har du länken till formuläret du ska skicka in (går via webben).

(Bilden är från ett annat tåghaveri)

Gunnar Axén
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, tåg, tågförsening, tåghaveri, Linköping,

Och vad var nyheten?

Media rapporterar idag om att SJ inte lyckas hålla tiden. Förra året var vart tredje X2000-tåg försenat. Efter att ha åkt ungefär fyra varv runt jorden med SJ så undrar jag bara - vad var det som var själva nyheten?

Fram för konkurrens på spåren!

Media om dagens "nyhet": AB, DN, SvD

Gunnar Axén
Läs även andra bloggares åsikter om SJ, X2000, järnväg, tåg, tågförsening, tåghaveri

Äntligen!

Äntligen sitter jag på tåget på väg hemåt. Det blev en lång och slitsam dag, men det var skönt att få skrivbordet rensat och kontoret städat. Nu ska det bli skönt med några dagars vila.

Ska dock under mellandagarna ta itu med att besvara alla de mail som jag inte hunnit med tidigare. Ambitionen är att ha rensat alla mailboxar vid årsskiftet.

Gunnar Axén