
Jag medverkade på morgonen i
P1 Morgon på temat vilken rätt till subventionerad sjukvård personer som befinner sig olagligt i landet ska ha. Dramaturgin var den vanliga. Först ett sex minuter långt inslag om bl a en person som befunnit sig olagligt i Sverige under 4 års tid och hans rädsla för att uppsöka sjukvården för att få hjälp med sin astma eftersom att han då befarar att han ska bli avvisad från Sverige.
Därefter skulle jag och en miljöpartist från Skåne diskutera och besvara studioreporterns frågor under sex minuter. Knappast upplagt för en seriös och nyanserad diskussion som hade kunnat klargöra en fråga som är tämligen komplex och väl värd en ordentlig genomlysning. Inte blir det heller lättare av att man såväl i reportaget som i reporterns frågor friskt blandar äpplen och päron. Ena stunden talar man om papperslösa, andra stunden om personer som är gömda. Ena stunden talar man om ifall alla som är här illegalt ska ha rätt att få all sjukvård subventionerad, nästa stund om ifall vissa grupper ska ha rätt till subventionerad förebyggande vård.
Det hela blir spretigt och kan i bästa fall tjäna som lite politisk underhållning på morgonkvisten, snarare än intressant samhällsjournalistik rörande en viktig fråga.
Låt mig därför försöka att reda ut frågan något bättre än vad P1 Morgon lyckades med.
Vad menas med "papperslösa" respektive "gömda"?
- "Gömda" är personer som sökt asyl i Sverige, men som inte befunnits ha flyktingsskäl, skyddsbehov på annan grund eller som inte omfattas av synnerligen ömmande omständigheter och därför inte fått uppehållstillstånd, men trots detta stannat kvar i landet och därmed vägrat att följa svensk lag.
- "Papperslösa" är personer som kommit till Sverige utan att söka asyl, uppehållstillstånd eller på något annat sätt gett sig till känna för några myndigheter. De har således inte rätt att vistas i Sverige. Varför de sökt sig till Sverige utan att ge sig till känna kan givetvis ha flera förklaringar, men det torde vara rimligt att vi i den här gruppen hittar krigsförbrytare och andra brottslingar som är på flykt undan rättvisan, personer som försörjer sig via brottslig verksamhet i Sverige, t ex narkotika- och människosmugglare, men också offer för människohandel.
Vilka rättigheter har då asylsökande, "gömda" och "papperslösa" till sjukvård idag?
Tidigare var detta inte lagreglerat alls, men under denna mandatperiod har vi stiftat
en lag som i korthet innebär följande:
- Alla har rätt att få akut sjukvård.
- Asylsökande och personer som fått avslag på sin asylansökan (men som inte håller sig gömda)har rätt till vård som inte kan anstå, mödrahälsovård, vård vid abort, preventivmedelsrådgivning samt hälsoundersökning.
- Barn (under 18 år) till asylsökande, asylsökande som fått avslag och gömda har rätt till precis samma sjukvård som alla andra barn som bor i Sverige.
Diskussionen om "vård till gömda och papperslösa"
Den diskussion som normalt sett förs under rubriken "vård till gömda och papperslösa" handlar således om ifall gömda vuxna och papperslösa ska få utvidgad rätt till subventionerad sjukvård.
Min uppfattning är att det vore rimligt att närmare se över lagen utifrån ett barn- och brottsofferperspektiv. Barn ska aldrig bli lidande för sina föräldrars val och därför borde vi se över möjligheten till sjukvård för barn till papperslösa och mödra- och förlossningsvård för gravida papperslösa. Det vore också rimligt att klargöra att personer som kommit till Sverige som offer för människohandel har rätt till sjukvård.
Att gå längre än så är för mig svårt att se som motiverat. Jag tycker det vore orimligt ge vuxna personer som befinner sig olagligt i Sverige och håller sig undan rättvisan samma rätt till sjukvård som alla som - lagligt - bor i Sverige. En rättighetslagstiftning -som reportern i P1 Morgon uttryckte det - som ger alla som vistas i Sverige samma rätt till subventionerad sjukvård som alla som bor i Sverige skulle kunna få långtgående och oanade konsekvenser. För att ta ett tydligt exempel, så skulle en sådan lag ge en hörselskadad amerikansk turist på besök i Sverige rätt att vända sig till närmaste landsting för att kvittera ut en hörapparat (värde cirka 25.000 kronor). Jag skulle vilja höra någon som anser att en sådan lag vore rimlig.