2009-12-08

Förslag till utskottsinitiativ

Vid gårdagens debatt i Socialförsäkringsklubben lovade jag att lägga ut vårt förslag till utskottsinitiativ, vilket härmed också görs. Förslaget ska avgöras av utskottet på torsdag.

Vi har även ett förslag till hur skrivningarna i lagtexten ska justeras, men det lät sig inte enkelt infogas i ett blogginlägg. Så jag får återkomma med det som bilaga så snart mitt webbhotell inte längre är "stängt för underhåll".

Nedan återfinns i alla fall hela förslagstexten.

Gunnar



Alliansledamöterna i Socialförsäkringsutskottet
2009-12-08

Förslag till utskottsinitiativ ang prövning av arbetsförmågan i förhållande till den reguljära arbetsmarknaden samt rätten till fortsatt sjukpeng


Bakgrund

En ny sjukförsäkringsreform trädde i kraft den 1 juli 2008 (Prop. 2007/08:136). En rehabiliteringskedja infördes med fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan. Under de första 90 dagarna i en sjukperiod ska Försäkringskassan bedöma om den försäkrade har arbetsförmåga att klara sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren kan erbjuda. Från och med dag 91 i en sjukperiod ska Försäkringskassan även beakta om den försäkrade kan utföra något annat arbete hos arbetsgivaren. Från och med den 181 dagen i sjukperioden ska dessutom, om det inte finns särskilda skäl mot det, bedömas om den försäkrade kan försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden, om det inte finns särskilda skäl.

Bakgrunden till införandet av fasta tidpunkter för arbetsförmågebedömningen var att den steg- för stegmodell som tillämpades före den l juli 2008 inte hade åstadkommit den renodling av sjukförsäkringen som var avsikten när steg- för stegmodellen infördes. I stället för att pröva arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden i enlighet med steg- för stegmodellens intentioner hade allt fokus lagts på individens förmåga att återgå till det arbete individen var sjukskriven från. Detta resulterade i att även personer som hade förmåga att försörja sig genom ett annat arbete på arbetsmarknaden fick sjukpenning eller sjukersättning, eftersom denna förmåga inte hade beaktats och tagits till vara. Sjukfrånvaron i Sverige kom att kännetecknas av mycket långa sjukperioder och i internationell jämförelse mycket hög sjukfrånvaro.

Genom införandet av rehabiliteringskedjan gavs individen möjlighet att bryta en lång sjukskrivning och med hjälp av Arbetsförmedlingen få stöd till ett nytt arbete.

Sjukförsäkringsreformen innebär även att den tid under vilken en person kan få sjukpenning begränsades till 364 dagar. Därefter kan sjukpenning beviljas efter ansökan ytterligare 550 dagar. Om det finns synnerliga skäl, till exempel om en försäkrad lider av en mycket allvarlig sjukdom kan sjukpenning beviljas utan någon tidsbegränsning.

Gällande regler

I bedömningen av en försäkrads arbetsförmåga ska det från och med den 181 dagen i en sjukperiod beaktas om den försäkrade har arbetsförmåga att försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. Syftet med bestämmelsen är att ta tillvara den försäkrades arbetsförmåga och att råda bot på den passiva sjukskrivningsprocess som tidigare fanns.

För att undvika att människor i onödan hänvisas till Arbetsförmedlingen kan prövningen av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden skjutas upp om det finns särskilda skäl för detta, dock längst till dag 364 i en sjukpenningperiod.

För att särskilda skäl ska kunna tillämpas krävs stor sannolikhet för att den försäkrade kan återgå i arbete hos den egna arbetsgivaren i samma omfattning som tidigare inom 365 dagar i sjukperioden. Denna bedömning måste också vara välgrundad. Som exempel på när så kan vara fallet angavs i förarbetena att den försäkrade väntar på en operation eller nyligen genomgått en sådan som enligt vetenskap och beprövad erfarenhet med stor sannolikhet leder till att arbetsförmågan återställs. Likaså kan särskilda skäl bli aktuella om den försäkrade har påbörjat en arbetslivsinriktad rehabilitering eller påbörjat en partiell återgång till arbete. Särskilda skäl kan även tillämpas i de fall där det med utgångspunkt från de försäkringsmedicinska beslutsstöd som Socialstyrelsen har utarbetat kan förväntas att den försäkrade kan återgå i arbete hos arbetsgivaren inom viss tid.

Bedömning av arbetsförmågan mot hela arbetsmarknaden

Förslag: En försäkrads förmåga att från och med dag 181 i en sjukperiod försörja sig genom annat förvärvsarbete än hos den försäkrades arbetsgivare ska inte beaktas om det kan anses som oskäligt. Förslaget ska träda i kraft och tillämpas från och med den xx .


Skälen för förslaget: Syftet med de särskilda skäl som i dag finns för att skjuta upp prövningen mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagar i en sjukperiod är att en sådan prövning inte ska behöva ske i situationer då detta skulle få orimliga konsekvenser för den försäkrade. Det har nu uppmärksammats att det finns fler situationer än de som angavs i propositionen när det skulle vara oskäligt att dra in den försäkrades sjukpenning med hänsyn till att arbetsförmåga i större utsträckning finns i annat arbete än hos den ordinarie arbetsgivaren. Det finns därför ett antal situationer då prövningen mot hela arbetsmarknaden bör kunna skjutas upp från dag 181 och framöver, dvs. även efter dag 365. Nedan anges några exempel på sådana situationer. Det kan givetvis inte uteslutas att ytterligare situationer av liknande karaktär finns. För att ge Försäkringskassan möjlighet att även i dessa fall kunna skjuta upp prövningen mot hela arbetsmarknaden bör det därför anges i 3 kap. 7 § lagen (1962:381) om allmän försäkring att så kan ske när det skulle kunna anses som oskäligt att göra en sådan prövning.

En allvarlig sjukdom innebär i flertalet fall att arbetsförmågan är helt nedsatt. Även vid allvarliga sjukdomar är det emellertid inte ovanligt att den försäkrade har viss arbetsförmåga kvar och kan arbeta viss del. I vissa fall skulle den försäkrade åtminstone för en tid kunna arbeta i större omfattning om han eller hon hade haft ett annat arbete. Det är dock inte rimligt vare sig utifrån den försäkrades eller samhällets perspektiv att begära att en försäkrad ska lämna sin anställning eller begära tjänstledigt för att söka annat arbete i de fall då det bedöms att arbetsförmågan successivt kommer att försämras och den försäkrade skulle få svårigheter att på sikt klara även annat arbete. Motsatsen kan givetvis också gälla. En försäkrad med en allvarlig sjukdom kan periodvis få ökad arbetsförmåga och skulle då kunna ha bättre möjligheter att klara annat arbete. Inte heller i en sådan situation är det rimligt att kräva av den försäkrade att han eller hon ska söka ett nytt arbete, såvida inte den ökade arbetsförmågan bedöms vara bestående.

Det bör också vara möjligt att begränsa prövningen till befintligt arbete om den försäkrade får medicinsk behandling i syfte att förebygga en allvarlig sjukdom eller om arbetsförmågan är tillfälligt nedsatt som en följd av denna behandling. Detta kan t. ex. vara fallet då en försäkrad har haft en allvarlig tumörsjukdom, men där ytterligare behandling krävs för att minska risken för ett återinsjuknande.

I samband med olyckor och vissa sjukdomar, t.ex. stroke, kan en försäkrad drabbas av funktionshinder med betydande konsekvenser för arbetsförmågan. Det kan t.ex. gälla omfattande brännskador, förlamningar, förlust av en kroppsdel eller förmågan att se eller att tala eller liknande funktionshinder. Rehabilitering kan ta lång tid i anspråk. Prövningen mot hela arbetsmarknaden bör därför i dessa fall kunna skjutas upp så länge rehabilitering pågår i enlighet med en av Försäkringskassan godkänd plan i syfte att återställa den försäkrades arbetsförmåga. När nu nämnd rehabilitering inte kan förväntas förbättra den försäkrades förmåga att utföra arbete hos sin arbetsgivare bör en prövning göras i förhållande till hela arbetsmarknaden. Skulle ett annat arbete vara lämpligare för den försäkrade med hänsyn till dennes funktionshinder bör den försäkrade få stöd via Arbetsförmedlingen för att få ett sådant arbete.

Även vid vissa progressiva sjukdomar där arbetsförmågan successivt avtar, t. ex vid vissa fall av multipel scleros, kan den försäkrade under en begränsad tid ha större arbetsförmåga i ett annat arbete än det den försäkrade har. För att hänsyn ska tas till att den försäkrade har större arbetsförmåga i annat arbete ska det bedömas att denna arbetsförmåga kan anses vara bestående, dvs. inte bara vara av övergående natur.

Förslaget föreslås träda i kraft den xx och tillämpas från och med xxx. En försäkrad som tidigare inte bedömts ha rätt till sjukpenning på grund av att arbetsförmåga på den reguljära arbetsmarknaden anses föreligga bör på nytt kunna ansöka om sjukpenning från och med att de föreslagna reglerna har börjat tillämpas.


Fortsatt sjukpenning i vissa fall

Förslag: För en försäkrad som är arbetsoförmögen till följd av en allvarlig sjukdom ska sjukpenning kunna lämnas efter ansökan av den försäkrade, trots att sådan sjukpenning redan har lämnats för 364 dagar under ramtiden. Förslaget ska träda i kraft den 1 januari 2010.

Skälen för förslaget: Sjukpenning kan med gällande regler betalas ut maximalt för 364 dagar inom en ramtid av 450 dagar. Om det finns synnerliga skäl kan dock den försäkrade – efter ansökan – beviljas sjukpenning för fler dagar. Någon gräns för hur länge en försäkrad kan uppbära sjukpenning på grund av synnerliga skäl finns inte. I förarbetena beskrevs vad som bör betraktas som synnerliga skäl. Det angavs att synnerliga skäl endast bör omfatta personer som är arbetsoförmögna på grund av mycket allvarliga sjukdomar. Som exempel på sådana sjukdomar nämndes vissa tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar så som ALS eller om den försäkrade väntar på transplantation av ett vitalt organ.

Utskottet anser att bestämmelsen om de synnerliga skälen har fått en alltför restriktiv utformning. Exempelvis kan fortsatt sjukpenning inte alltid beviljas trots att den försäkrade är arbetsoförmögen på grund av en elakartad tumörsjukdom. Reglerna behöver därför förtydligas. Det föreslås således att för en försäkrad som är arbetsoförmögen till följd av en allvarlig sjukdom får sjukpenning lämnas trots att sådan sjukpenning redan har lämnats för 364 dagar under ramtiden. Exempel på alvarliga sjukdomar är elakartade tumörsjukdomar och andra likartade sjukdomar.

En försäkrad som önskar göra anspråk på fortsatt sjukpenning måste, liksom tidigare, ansöka om detta hos Försäkringskassan.

Förslaget föreslås träda i kraft den 1 januari 2010





Gunnar Axén (m) Helena Rivière (m)




Lars-Arne Staxäng (m) Mats G Nilsson (m)




Mikael Cederbratt (m) Solveig Zander (c)




Fredrick Federley (c) Ulf Nilsson (fp)




Lars Gustafsson (kd)