Några klargörande ord om sjukförsäkringsreformen

I en av kvällstidningarna pågår det en artikelserie om reglerna i sjukförsäkringen och Försäkringskassan. Låt mig, utifrån ett politiskt perspektiv, klargöra några saker kring det som skrivs och påstås.

För cirka tio år sedan ökade sjukskrivningstalen drastiskt. I ett försök att minska sjukskrivningarna överfördes många, inte sällan mot sin vilja, från sjukskrivning till förtidspension (sjukersättning). 140 personer om dagen förtidspensionerades under socialdemokraternas sista 10 år vid makten. Vi fick en situation där vi hade världens mest förtidspensionerade och sjukskrivna befolkningar samtidigt som vi hade en av världens friskaste befolkningar. Det låter helt orimligt och det måste det också anses vara.

Den tidigare socialdemokratiska socialministern Anna Hedborg fick i uppdrag att utreda vad som gått snett. I sin avslutande utredning sammanfattar hon felet med sjukförsäkringen som att ”den blivit en parkeringsplats för allahanda problem den inte var avsedd för”.

När vi tog över regeringsmakten kunde vi konstatera att Försäkringskassan arbetade med en sjustegsmodell för hur åtgärder skulle vidtas och arbetsförmågan prövas för de som blivit sjukskrivna. Men efter ett års sjukskrivning var 70% fortfarande kvar i steg ett i sjustegsmodellen. Efter en lång passiv sjukskrivning försvann sedan många bort i förtidspension och ett permanent utanförskap.

Vi gick till val på att bryta utanförskapet. Då måste vi också se till att människor inte fastnar i långa passiva sjukskrivningar utan istället får tidiga aktiva rehabiliteringsåtgärder. Därför införde vi rehabiliteringskedjan, som bygger på den tidigare sjustegsmodellen men med färre steg och bestämda tidpunkter när olika avstämningar ska ske. Många – läkare, arbetsgivare, sjukskrivna och handläggare på Försäkringskassan – vittnar om att man nu har gått från en ”vänta och se-attityd” till att fokusera på vad som krävs för ett den sjukskrivne ska kunna återgå i arbete.

Principerna bakom sjukförsäkringen är idag de samma som tidigare. Den som saknar arbetsförmåga på grund av sjukdom eller skada har rätt till sjukpenning. Om man har en arbetsförmåga som gör att man kan utföra andra arbetsuppgifter än de man tidigare utfört så ska man göra det och inte vara sjukskriven. Läs mer här och här om hur arbetsförmågan prövas i olika steg i rehabiliteringskedjan.

Värt att notera är att sjukskrivning i sig är en omständighet som försämrar den enskildes hälsa, skapar social isolering, sämre självförtroende och riskerar att leda till depression och missbruk. Om man kan arbeta, om än inte med sina vanliga arbetsuppgifter, så är det i normalfallet bra för hälsan och bidrar till tillfrisknandet.

Landstingen har det huvudsakliga ansvaret för den medicinska rehabiliteringen, men för att stärka upp så att vi kan gå från långa passiva sjukskrivningar till tidiga aktiva rehabiliteringsinsatser så har vi genomfört flera satsningar och reformer. Vi har avsatt 3,4 miljarder kronor på att en utbyggnad av företagshälsovården så att den även kan erbjuda primärvård och en rehabiliteringsgaranti som redan i år kommer att ge behandlingsinsatser åt 30.000 personer med lättare psykiska diagnoser och problem med rörelseorganen (2/3 av de sjukskrivna tillhör dessa diagnosgrupper). Vidare får landstingen årligen en miljard kronor extra om de systematiskt arbetar för tidiga vårdinsatser som bidrar till kortare sjukskrivningsbehov. Landstingen som lyckas bra med att korta väntetiderna till vård och behandling får dela på ytterligare en miljard kronor. Slutligen så tillförs landstingen en miljard kronor årligen för att rusta upp och bygga ut den psykiatriska vården.

Syftet med denna mångmiljardsatsning på tidiga vård- och rehabiliteringsinsatser är att de i kombination med tidiga avstämningstillfällen i rehabiliteringskedjan ska förhindra att människor fastnar i omotiverat långa och passiva sjukskrivningar.

De som lider av sjukdomar eller skador som behöver en lång rehabilitering innan de återfått arbetsförmågan har självklart rätt till sjukpenning. Vi har dock infört en begränsning i hur länge man kan vara sjukskriven. Detta är på inget sätt ovanligt och finns i alla jämförbara länder. Totalt kan man vara sjukskriven i 30 månader, 2½ år, därefter krävs en karenstid på 90 dagar innan man på nytt kvalar in i sjukförsäkringen.

Förvisso går det inte att enkelt jämföra länders socialförsäkringssystem med varandra, men det ger en fingervisning. De 30 månader man kan vara sjukskriven i Sverige kan jämföras med att man i Danmark kan vara sjukskriven 52 veckor under en 18-månadersperiod, i Finland 300 vardagar under en 2-årsperiod och i Norge 52 veckor under en treårsperiod. Fler exempel hittar du här. LO föreslog i en rapport för ett par år sedan att man endast skulle kunna vara sjukskriven i 18 månader.

Vi har avskaffat den obligatoriska prövningen för förtidspension efter ett års sjukskrivning, men den som bedöms ha en permanent nedsatt arbetsförmåga, helt eller delvis, kan precis som tidigare få sjukersättning (förtidspension). Den tidsbegränsade sjukersättningen fasas ut eftersom att den i många fall låst fast människor i ett mellanläge, där man inte fått någon arbetslivsinriktad rehabilitering och ständigt känt en oro inför om man ska få sin sjukersättning förlängd eller inte.

För de som har förbrukat sina sjukpenningdagar, dvs varit sjukskrivna i 30 månader (vid årsskiftet handlar det även om de som varit sjukskrivna längre än så) eller vars tidsbegränsade sjukersättning löper ut så klargjorde regeringen redan för ett år sedan att ett stöd ska finnas på plats till den 1 januari 2010. Hur detta stöd kommer att se ut i detalj kommer regeringen att presentera inom kort. Men vad som redan klargjorts är att det blir ett ekonomiskt stöd till den enskilde som finansieras över statsbudgeten i kombination med individuellt utformad arbetslivsinriktad rehabilitering. Givetvis även medicinsk rehabilitering om sådan pågår eller är nödvändig.

För de (drygt 400.000) som tidigare, före den 1 juli förra året, fått en icke tidsbegränsad sjukersättning (förtidspension) så har vi genomfört en reform som gör det möjligt för dem att arbeta ideellt, studera eller ta ett vanligt jobb – i den utsträckning man vill och kan - med bibehållen rätt till sin sjukersättning. Tanken är att så många som kan ska kunna vara delaktiga i arbetsliv och social gemenskap som möjligt. Detta är viktigt för att många ska kunna bryta sitt utanförskap och få ett meningsfullt och stimulerande innehåll i vardagen, få tillbaka förlorat självförtroende och en bättre hälsa. 10.000 personer har redan tagit tillvara på möjligheten att arbeta med bibehållen rätt till sjukersättning, hur många som dessutom studerar eller jobbar ideellt finns det ingen statistik på. Läs mer om reformen här och här.

För att stärka konkurrenskraften på arbetsmarknaden för den som varit sjukskriven eller i sjukersättning längre än ett år har vi infört Nyfriskjobb/Nystartsjobb (numera samma villkor för båda åtgärderna), vilket är helt vanliga anställningar med full lön, men där arbetskraftskostnaden för arbetsgivaren är halverad. Lönebidrag och bidrag till anpassning av arbetsplatser är andra åtgärder för att stödja återgång i arbete för den som har en nedsatt arbetsförmåga.

Efter att ovan ha beskrivit grunddragen i de reformer vi genomfört för att gå från långa passiva sjukskrivningar till tidiga aktiva åtgärder i syfte att skapa en kortare väg till ett friskare liv och en arbetsmarknad med plats även för den som inte har full arbetsförmåga, så låt mig avslutningsvis säga något om den kritik som riktas mot Försäkringskassan.

Det är givetvis aldrig acceptabelt med felaktiga beslut, långa handläggningstider eller ett dåligt bemötande. Efter att ha besökt ett stort antal Försäkringskassekontor och samtalat med flera hundra anställda så vet jag att det är uppfattning som delas av alla de som arbetar på Försäkringskassan. Trots detta blir det fel ibland. Och ofta är det dessa fall vi får läsa om i media.

De generellt långa handläggningstider Försäkringskassan hade problem med under förra året, på grund av den genomförda omorganisationen, har man nu fått ordning på och i de allra flesta fall handläggs ärenden inom de tidsramar som är uppsatta. Men Försäkringskassan får inte enbart stirra sig blind på handläggningstiden. Beslutsfattandet måste också ske på ett rättssäkert sätt så att inte fel beslut fattas. Det betyder att handläggningstiden ibland drar ut på tiden, t ex för att man behöver begära in kompletterande beslutsunderlag (sjukintyg) från den sjukskrivnes läkare. Om man som sjukskriven trots detta anser att Försäkringskassan har fattat ett felaktigt beslut så har man möjlighet att överklaga ärendet till länsrätten.

Försäkringskassan hanterar hundratusentals sjukskrivningsärenden varje år. Tack vare engagerade och kompetenta tjänstemän handläggs de allra flesta av dessa ärenden på helt rätt sätt. Försäkringskassans tjänstemän har den grannlaga uppgiften att fatta korrekta beslut utifrån det regelverk som vi politiker fastställt.

Vi som står bakom de reformer som jag redogjort för tidigare drivs av ambitionen att bryta människors utanförskap. Vi vill komma bort från situationen med långa passiva sjukskrivningar som enbart leder fram till en förtidspensionering och ett permanent utanförskap. Vi vill se till så att alla får tillgång till tidiga vård- och rehabiliteringsinsatser för ett snabbt tillfrisknande och vi vill skapa en arbetsmarknad där utrymme finns även för den som inte har full arbetsförmåga.

Media: AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, AB7

Gunnar Axén