På Brännpunkt i Svenska Dagbladet idag presenterar jag tillsammans med socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson, arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin och arbetsmarknadsutskottets ordförande Hillevi Engström utformningen av det stöd till långtidssjukskrivna som ska hjälpa dem tillbaka till arbetslivet.Precis som vi tidigare sagt så blir det ett ekonomiskt stöd till den enskilde. Stödet är det samma som för andra som deltar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller A-kassa för den som är kvalificerad för det.
En individuellt utformad rehabiliteringsplan ska tas fram och till förfogande finns alla de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som arbetsförmedlingen erbjuder, till exempel arbetspraktik eller jobb- och utvecklingsgarantin. Möjlighet finns också att få jobb med lönebidrag, hos Samhall, Nystartsjobb och jobb med särskilt anställningsstöd. Behöver man ha fortsatt medicinsk rehabilitering så ska det givetvis också vara möjligt att kombinera med arbetslivsträning och arbete.
För den som har en så pass nedsatt arbetsförmåga att det är omöjligt att jobba eller delta i arbetslivsinriktad rehabilitering så kommer det vara möjligt att få sjukpenning längre än de tidsgränser som idag finns.
Hela 17 miljarder kronor satsar vi på denna reform under den kommande budgetperioden.
Vi sätter med detta punkt för den gamla socialdemokratiska politiken som enbart bestod av långa passiva sjukskrivningar som ledde fram till förtidspensionering och ett permanent utanförskap. Den som blir sjuk ska erbjudas tidiga vård- och rehabiliteringsinsatser och stöd under hela sjukskrivningstiden för att kunna återkomma till arbetslivets gemenskap. Förtidspension ska vara den sista utvägen då alla möjligheter att rehabilitera tillbaka till arbete är uttömda. Vårt mål är att alla som kan jobba, utifrån sina egna förutsättningar, också ska ha en möjlighet att göra det. Det är så vi bryter utanförskapet.
Dagens artikel gav upphov till en debatt mellan mig och Veronica Palm (s) i P1 Morgon. Vill du lyssna på den så gör du det här. Helt uppenbart är att socialdemokraterna inte har något eget alternativ att komma med. De har övergett arbetslinjen och övergått till den bidragslinje som bara leder fram till utanförskap.
Dagens artikel gav upphov till en debatt mellan mig och Veronica Palm (s) i P1 Morgon. Vill du lyssna på den så gör du det här. Helt uppenbart är att socialdemokraterna inte har något eget alternativ att komma med. De har övergett arbetslinjen och övergått till den bidragslinje som bara leder fram till utanförskap.
Andra bloggar: Kent Persson (m) blogg, Anders W Jonnson,
Inlägg
Kanske är bra för många, men varför tror du/ni att det finns medicinsk rehabilitering? Jag kan berätta för dig att det saknas en utbyggd rehabilitering för personer med epilepsi i större delen av Sverige. Hur ska du/ni hantera det med detta nya program? Ingen inom sjukvården bryr sig om rehabilitering! Hör med dom själv...
SvaraRaderaEpilepsiförbundet har sammanställt en rapport som kan läsas på www.epilepsi.se/Dokument/39233_Rapport.pdf 1.pdf En nationell studie om bl.a kvalité på vård och rehabilitering. Det är ett svagt förbund som gjort ett bra jobb med bidrag från arvsfonden för de som har epilepsi. Kanske kunde du ta till dig materialet?
SvaraRaderaHej Anonym!
SvaraRaderaJag har läst er intressanta rapport. Självklart ska alla personer med epilepsi ha rätt till en fullgod vård oavsett var man bor i landet. Sjukvården finansieras via landstingsskatten, även om man också får bidrag via staten. Landstingspolitikerna är de som ansvarar för att alla får en bra medicinsk vård och rehbilitering, så om den inte fungerar så måste du/ni ställa dem till svars för detta. Vår reform, som jag skriver om i blogginlägget, handlar om hur vi från statens sida kan stötta de som varit sjukfrånvarande länge tillbaka till arbetslivet med hjälp av arbetslivsinriktad rehabilitering. Den ska dock vara utformad så att den går att kombinera med medicinsk rehabilitering om man har behov av sådana insatser. Så frågorna hänger inte riktigt ihop ansvarsmässigt, även om jag har stor förståelse för att det kan finnas brister i den medicinska rehabiliteringen. Allt verkar dock inte becksvart i rapporten, en majoritet av Epilepsiförbundets medlemmar säger sig ha en positiv syn på epilepsivården i landet och fyra av fem har förtroende för personalen inom epilepsivården. Ingenting är dock så bra att det inte kan göras bättre - och här har landstingen ett stort och viktigt ansvar.
Hej!
SvaraRaderaTack för ditt svar. Visst är det som du påpekar, Landstinget som ansvarar. Det blir svårt bara när annat (demens-vård) är viktigare. Vi vuxna, med svårare diagnos får försöka kämpa själva. Jag är dock tacksam för att DU tar dig tid att läsa!
Hur ska man som sjuk orka ställa potlitiker till svars? Det är fullt upp att försöka jobba så mycket som möjligt och kämpa med försäkringskassan om stöd! Eftersom det inte är accepterat att vara sjuk kanske inte alla heller vill skylta med namn och ställa någon till svars, utan försöker hålla en låg profil och vara kvar på arbetsmarknaden i så stor utsträckning som möjligt.
SvaraRadera